Långseruds hembygdsgård. B Larsson, Larsson Marketing

 

Under åren 1855-1865 hette kaptenen för Gillbergs kompani Erik Gustaf Selldén. Han bodde med sin familj på Kastensbols gård. En av hans söner hette Hjalmar och var sex år gammal när han kom till Kastensbol. Där fick han tillbringa tio lyckliga pojkår, tills barndomen fick ett abrupt slut genom att fadern dog och familjen skingrades. Själv flyttade Hjalmar till Växjö, där han hade en äldre bror. Det gick honom väl i händer och han blev så småningom läkare. Men Långserud kunde han inte glömma. Någon gång i vuxen ålder skrev han denna hyllning till sin - och vår - hembygd.

 

LÅNGSERUD

När Aspen han glittrar i månskenets glans

Då plägar jag sitta och drömma

Ack, vänare insjö i Värmland ej fanns

Dig, hembygd, jag aldrig kan glömma

Jag blickar så hänförd mot grönskande strand

En fagrare bygd ej Gud skapt i vårt land

Än Långseruds lummiga nejder

 

Och fagraste pärla var Kastensbols gård

Kaptensgård för sina soldater

Där växte jag lycklig i huldaste vård

Bland syskon och käraste kamrater

Och Pappa och Mamma står hand i hand

En fagrare bygd ej Gud skapt i vårt land

Än Långseruds lummiga nejder

 

På Gullsjö och Kolsäter, Bräcka och Ön

Konvaljerna dofta i skogen

Och rosor, syrener och vit tusenskön

De tävla med råg som står mogen

O, hembygd, du kära, i allt Sveriges land

En fagrare bygd ej Gud skapt med sin hand

Än Långseruds lummiga nejder

 

På Lönnskog och Råtakan, Strand, Essbjörbyn

Små fåglar kvittra i skogen

Från Svarttjärnets bergshöjd, o, se vilken syn

Du landsman, din hembygd bliv trogen

Jag lyfte som siar´n i natten min hand

Och svor att till döden dig älska, mitt land

Du Långseruds lummiga nejder

Välkomna till Långseruds hembygdsförening på Internet.